Kroppen är ditt tempel
»Jag möter min kropps behov med kärlek och ger den det bästa jag kan.«
Varje prästinna vet att kroppen är hennes tempel, och att den inte bara ska äras, utan också lyssnas på. Dessa rader du nu kommer att läsa handlar därför visserligen om dagens första intag av näring och om kroppens syn på den saken. Jag vill dock vara väldigt tydlig med att det inte kommer att innehålla några råd eller “gör så här så blir det bra“. Jag vill bara tillsammans med min egen inre prästinna resonera lite om hur vi egentligen beter oss med vår frukost.
KROPPEN ÄLSKAR MELLANRUMMET
Även när vi sover som djupast och mentalt fullständigt frikopplat oss från våra kroppar, jobbar ju i stora drag kroppen på som vanligt. Den har förstås lite mindre att göra eftersom intaget av mat har stannat upp, och av att intryck, inlärning och rörelse har pausats. Men kroppen arbetar ändå för fullt. Dels förstås med all livsviktig aktivitet som exemplevis andning och vårt fantastiska hjärtas pulserande, dels med att rensa ut sådant som hjärnan faktiskt inte behöver, vilket gör att vi när vi vaknar har en stärkt och uppgraderad inlärningsförmåga. Utöver det produceras nya celler, hormon bildas, muskler och vävnad repareras och immunförvaret stärks. En storstädning pågår helt enkelt medans vi snusar gott. Tack underbara kropp!
För kroppen är mellanrummet, som vi tidigare pratat om, en underbar plats. Jag kan riktigt känna hur kroppen hoppar upp och ner med fingrarna korsade, önskandes att all förändring den förberett mig för ska uppskattas och att de städade rummen i hjärnan inte omedelbart ska stökas till.
Om du någon gång har putsat fönsterna hemma, för att nästa dag konstatera att det var ett helt onödigt arbete med tanke på skyfallet som nu smutsat ner dem igen – då förstår du hur kroppen antagligen känner sig när vi ännu en dag föredrar att se ut genom de oputsade rutorna och fortsätta att slänga gamla grejer om omkring oss. 😅 Jag raljerar förstås lite här, men det är ändå tankeväckande, eller vad säger du?
I nästa inlägg kommer du att kunna läsa om cellernas önskningar, men här och nu vill jag att vi funderar på vad kroppen behöver för att mjukt och kärleksfullt kunna vakna upp till ännu en dag.
GÖR DU SOM DU BRUKAR?
När jag var ung vaknade jag alltid vrålhungrig och jag älskade stora rejäla frukostar. Bästa måltiden på dagen, vet jag att jag brukade tänka. Med åren har denna hunger minskat betydligt och idag har jag helt av mig själv en periodisk fasta. Det är alltså inget jag gör, utan det är vad som blir när jag följer min kropp. I korta drag innebär det att jag slutar äta vid sex -sju tiden på kvällen och sedan inte äter frukost förrän vid tolv- ett. Absolut inte som någon regel, utan för att det passar mig. Ska jag hålla kurs eller helt enkelt är hungrig äter jag tidigare – för då passar det mig bättre.
Att jag gör på detta vis har kommit från att min mage varit så känslig. Den har helt enkelt fått guida mig. Idag gör jag oftast som magen säger, men definitivt inte alltid, Regler och vanor är enligt mig till för att brytas …
Har du följt med din kropps utveckling vad gäller din frukost? Jag ställer frågan för jag vet att väldigt många äter samma sak som de alltid har gjort. Det kan vara absolut rätt sak att göra – det hoppas jag att du vet att jag menar – men att ta sig en titt på de invanda vanorna kan aldrig skada.
MJUKSTART
Oavsett vad vi äter till frukost – eller när – är det oerhört kärleksfullt att ge kroppen och tarmarna en mjukstart. Själv börjar jag dagen med ett stort glas kokt varmt vatten. Åh vad min kropp tycker om det! Tarmarna jublar och sätter sig genast i arbete, och magen är nöjd med att få något så lent att börja med.
Många fördrar vatten med citron i – precis lika bra det. Själv tog det mig ett tag att upptäcka att det var för starkt för min mage. Det var då jag övergick till bara kokt vatten. I perioder då jag behöver sätta fart på kroppen för att jag dragit på mig för mycket vätska och svullnat upp, har jag dock lite riven ingefära, citron och en klick honung i vatten. Honungen neutraliserar det hårda i citronen har jag märkt.
Oavsett så dricker vattnet i sängen, efter att jag har duschat, medan jag mediterar och drar kort.
För mig är det här varma vattnet en ritual där jag känner att jag hedrar både Moder Jord – genom att ta del av hennes helande vatten – och min kropp. Ritualen innebär för mig att jag stannar i det där magiska tomrummet, där min inre prästinna trivs som bäst. Jag tycker att det är så fint att det inte krävs mer än så för att komma i kontakt. Om jag bara hällt upp vattnet och druckit det i förbifarten, hade jag missat detta vackra. Det är medvetenheten som gör den stora skillnaden.
DU VET BÄST!
Finns det något av dessa högst personliga resonemang som resonerar med dig? Något som du skulle kunna göra för att ge kroppen en mjukstart och medvetet tacka den för dess arbete? Kanske har din kropp också synpunkter på vad du äter, när du väl gör det? Att tillåta sig att prova sig fram tillsammans med sin kropp är i sanning att bygga en av de mest värdefulla relationer vi kan ha. Men som sagt – du vet bäst! Jag vill bara väcka lite tankar, och behöver du dem inte så strunta i dem.