Vilken värld vill jag leva i?

Jag har funderat mycket över hur vi kommer att se tillbaka på den här tiden när pandemin är över. Kommer vi att gå tillbaka till vårt vanliga liv eller har vi lärt oss någonting nytt? Kanske att uppskatta enkelheten och den vardagliga glädjen som vi har omkring oss? Det lilla som egentligen är det stora och som är alldeles gratis.

Samtidigt som detta är en påfrestande tid för många har vi ju också fått upp ögonen på att det går att leva på ett annat sätt. När vi inte har kunnat resa som vanligt upptäcker vi det som finns i vår närhet istället.

 

När vi inte har kunnat umgås och ses i olika sociala sammanhang, med hela stora familjen eller med vänner så uppskattar vi de möten som faktiskt sker. Vi ser och känner hur betydelsefulla de är och tar oss tid att stanna upp och vara mer närvarande i samtalen och mötena som blir av.

 

Värdet av en kram har ökat markant. Jag hade ingen aning om hur betydelsefullt det var för mig. Att inte få vara nära med en hand på axeln, att ge en varm kram till en medmänniska när man ses känns märkligt.

 

Tiden har redan fått ett annat värde och helt plötsligt upplever vi att att vi har mer tid och vi uppskattar att göra saker i ett lugnare tempo. Vi har kanske till och med börjat njuta av långsamheten.

 

Denna period har också gjort att många fått möjlighet att uppleva naturens skiftningar, antingen utanför fönstret eller utomhus på promenaden. Aldrig har vi väl varit så entusiastiska över att få se vårens första fjäril eller humla. Eller kastanjeträdets magnifika knoppar, sommarens blomsterprakt, höstens sprakande färger eller den första snöflingan som landar på vår tunga.

 

Någon som verkligen är djupt tacksam över denna paus är Gaia, vår Moder Jord. Hon har nu börjat läka sina sår och gläds över att vi människor fått upp våra ögon och ser att vi kan leva våra liv på ett annat sätt. Det blir så tydligt att vi utifrån den situation i världen som vi är i, tillsammans med Gaia, kan ta ett stort djupt andetag, landa och få möjlighet att starta om. Om vi vill. Att vi kan – det är jag helt övertygad om. 

 

Så nu är det dags att fundera på hur vi ska ha det framöver. Vilken värld vill jag leva i? Vad kan jag bidra med? Vilka människor vill jag ha omkring mig och hur vill jag ha det i min närmiljö/hemma? Vad är betydelsefullt för mig…på riktigt? Vad vill jag vara lojal mot?

 

Jag känner i hela mitt hjärta att vi är någonting viktigt på spåren, vi har bjudits in, fått en ny chans att vara med i detta energiskifte. Vi startar om och vi gör det tillsammans.

 

För mig har den här pausen varit otroligt betydelsefull, om än lite tuff emellanåt, precis som för många andra. Men jag har valt att fokusera på vad jag kan göra, för mig, för framtiden, för mina barnbarn och för allt som jag tror på.

 

Mitt hjärta nästan sprängs av kärlek till livet och över att få vara med i denna förändringens tid. Jag känner hopp och tillit och jag vet vad mitt hjärta viskar. Ser ni det där nya ”skeppet” som ligger därute på svaj och väntar på oss. Jag har redan hoppat och ligger där på soldäck och väntar. Kommer ni?