Det är så vi lär oss

Titeln på det här sista steget lyder på engelska Daybyday och det är en filosofi som ursprungligen vuxit fram ur mitt (Lees) arbete som terapeutisk healer och spirituell vägledare, men som också är en stor del av Sannes arbete idag. I princip bygger filosofin på allt som denna utbildning har belyst. På hur vi dag för dag skapar det liv och den värld vi vill ha.

Idén och begreppet om Daybyday poängterar också vikten av generositet i synen på oss själva och vår process. Vissa saker är svåra att släppa taget om och det tar tid att ändra vårt sätt att leva – men vi har inte bråttom. Det som hastar, som vi också tagit upp i denna utbildningen och i Ditt Magiska Jag, är att vi påbörjar vår process. Att vi förstår att det är något vi behöver göra, både för oss själva och för allt annat levande här på jorden. Inklusive Gaia, vår generösa värd.

Så fort vi medvetet påbörjat vår helandeprocess är vi inne i den och vi blir hela tiden vägledda framåt. Av vår intuition och av våra icke-fysiska vänner som har bättre överblick än vad vi har.

Ibland kan det kännas som om ingenting händer. Kanske för att vi behöver lära oss tålamod, men upplevelsen av att stå still stämmer aldrig. Alla rör vi på oss. Ibland är det så mycket starka känslor att det nästan känns bottenlöst. Då är vi mitt uppe i att hela det som en gång har hänt och som håller oss i ett fast grepp.

Att tillåta oss att känna det vi känner är djupt helande. Att samtidigt förstå att vi är i en helandeprocess är ännu mer helande. Med ett öga på känslan och ett på vägen ur den, kan vi hålla balansen även när det är som svårast.

När vi helt tappar bort oss och tvivlet är starkare än idén om att vi äger vår egen process, vårt eget liv, behöver vi omfamna även det. Så länge tvivlet och motståndet finns, så finns det där. Det är inte fel och vi misslyckas inte för att tvivlet tar stor plats. Precis som vi inte är sämre när vi låter egot och rädslans resonemang styra hur vi ska agera. Det är så vi lär om oss själva. Det är det omedvetna agerandet som vi lämnar bakom oss.

Resan vi gör är svår. Hade den varit lätt hade vi gjort den för länge sedan! Det hade varit fred på jorden, vi hade tagit hand om varandra och ärat livet så som det äras bör. Vi hade levt liv som hade passat våra biologiska kroppar och vi hade förstått vilka större sammanhang vi ingår i och hur viktiga vi är. Eftersom motståndet både inom och utom oss har varit kompakt har det dröjt till nu innan vi kunnat påbörja en så pass global förändring.  Det vi gör har alltså aldrig gjorts förut och vi är viktiga. Varenda en av oss.