Att vara grundad
»När vi är närvarande och trygga fyller vi ut varenda cell i kroppen med vår närvaro.«
Att vara grundad, eller jordad som det också kallas, är att vara medveten om sin närvaro i kroppen, på jorden. Liknelsen med ett träd som med sina kraftiga rötter står stadigt på jorden, är vanlig och väldigt talande. När det stormar svajar kanske kronan men själva trädet står stadigt förankrat i marken. Motsatsen är lika talande. Är rötterna grunda och tunna förlorar trädet lätt fotfästet och flyger i väg när det blåser. En människa behöver precis som trädet vara väl förankrad i sitt liv på jorden för att hålla balansen när det stormar runt omkring. De djupa rötterna gör att vi vet var vi är och varför vi är här.
När vi blir stressade eller rädda försöker vi dra upp rötterna och likt det tunna trädet ta oss därifrån. Det är helt enkelt inte längre någon positiv upplevelse att vara närvarande i kroppen. Vi förflyttar vårt medvetande bort från kroppen och försöker att göra oss osynliga. Vi blir ogrundade och fyller inte längre ut vår plats på jorden.
FLYKTFÖRSÖK
Uttrycket att ”sjunka genom jorden”, speglar en sådan reaktion. Någonting blir så pinsamt att man inget hellre vill än att försvinna. Just det uttrycket syftar oftast på en yttre händelse, men en inre krissituation kan utlösa samma behov. Vi försöker att fly.
Att lämna kroppen går förstås inte, utan det som sker är att vi drar vårt medvetande bort från den. När vi är närvarande och trygga fyller vi ut varenda cell i kroppen med vår närvaro. När vi flyr låtsas vi som om vi inte är där.
Flyktbeteendet kan se olika ut. Är detta en mer eller mindre konstant känsla har vi ofta utvecklat distraktioner som får oss att uppleva en annan form av närvaro och grundning. En del begraver sig i arbete medan andra använder mat, alkohol, shopping, sex eller tv. Känslan som uppstår lurar oss tillfälligt genom att få oss att varva ner. Det är inte samma sak som att vila genom närvaro, det ger bara en illusion av att vi lugnar ner oss. Egentligen flyttar vi bara fokus från en sak till en annan och själens önskan om att vara fullständigt närvarande förblir obesvarad.
Sen ska vi förstås njuta av god mat, ha vackra och hållbara saker omkring oss, dricka ett gott glas vin om vi vill det – sex är ett fantastiskt bra sätt att vara närvarande på, och även tv kan verkligen hjälpa oss att varva ner beroende på vad vi tittar på. Det är upp till var och en att lära sig att känna igen när det är genuin njutning, eller om det är en flykt från något annat som vi inte vill uppleva.
SJÄLEN ÄR ALLTID KVAR
Barn som blivit utsatta för olika former av trauma kan i vuxen ålder uppleva det som om själen lämnade kroppen vid de tillfällen då till exempel misshandel eller övergrepp skedde. Det är då lätt att tro att själen inte vill vara på jorden, att man har blivit övergiven även av sig själv. Själen är dock alltid kvar. Kroppen däremot känner sig otrygg och har svårt att slappna av. Den försöker skydda oss genom att se till att det som en gång upplevdes som fasansfullt aldrig någonsin upprepas. Medvetandet stöter därför på motstånd när det vill vara närvarande i kroppen och man kan uppleva sig vara avstängd och tom.
Att börja skapa utrymme för en lugnare plats inombords, att hjälpa kroppen att slappna av och bli mer närvarande i den, gör att alla möjligheter till att leva exakt det liv som passar ökar. Små steg räcker. Finns idén om förändring så hjälper livet till genom att putta lite på oss om stegen skulle bli alltför små.
TILLFÄLLIGT OGRUNDAD
Stressiga miljöer som stora varuhus, sjukhus eller flygplatser kan också få oss att tappa grundningen. I de fallen har det mer med andras påverkan att göra. Vår fysiska kropp är inte hela sanningen om oss, utan vi sträcker oss långt utanför den. Är man omedveten om dessa osynliga energifält är man oftast inte heller medveten om att de lätt krockar med andras energifält. Av olika anledningar kan det leda till att andra människors oro, ångest, irritation och rädsla börjar påverka oss, som om det vore våra egna känslor. Resultatet blir att vi försöker ta våra rötter och försvinna. Vi blir ogrundade för vi känner obehaget och förstår inte varför.
REFLEKTIONSFRÅGOR
1. Har du något flyktbeteende som du tar till när det känns övermäktigt att stanna i nuet och de känslor som kanske yr omkring (tomhet är också en känsla)? Värdera inte när du funderar, utan var nyfiken på dig själv!
2. Om du kommer åt en jobbig känsla eller insikt kring varför du har svårt att vara närvarande när du läser texten här ovan, stanna då inte ensam i den känslan – kontakta någon som du kan prata med, en nära vän eller någon professionell.